Sitter på bussen på väg till jobb nu. Den kraftiga känslan av ångest och att man lämnar familjen " i sticket" börjar sakta avta.... Konstigt det där om jag hade haft snopp hade jag fått en dunk i ryggen och ett way to go dude... man är ju familjeförsörjare! Men nu är jag ju inte det och som kvinna får man oftast hur kan du och OOOJ hoppas Jens klarar sig nu då.....
Hm Jens är mer lämplig än jag att vara hemma med våra juveler... Han har en ängels tålamod och är inte enst i närheten så rastlös som jag är... Han trivs med att gå i mysbyxor en hel vecka i sträck.... Jag hade antagligen redan klättrat på väggarna.... Så till alla er skeptiker där ute... I våran familj är detta den bästa lösningen och vi följer våran magkänsla... Hoppas att ni oxå vågar lämna ramarna o göra det ni vill. utan att bry er om ett alltför dömande samhälle....
Har sagt det förut men det finns få ämnen som folk har så mkt åsikter om som just graviditet och föräldraskapet... * suck*
Nähä dags att ta tag i lite planering..... Har ju lite behjärtansvärt arbete att göra inför Luddes namnkalas och Marres bröllop.... Keewl
Över och ut... =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar